Ännu ett liv.

Som: 

• gör mitt liv värt att leva.
• alltid finns där för mig och ställer upp.
• det finns så många minnen med.
• jag behöver minst en timme av varje dag.
• jag ringer först så fort något händer.
• jag har störst förtroende för.
• har hjälpt mig i och ur svåra situationer.
• jag helt enkelt aldrig skulle kunna klara mig utan.

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om oss - om dig.
Men det går inte - jag skulle kunna hålla på i evigheter och visst skulle det vara underbart kul att se det när det är klart :) Men som sagt: det finns  f ö r  mycket att skriva om (det kan även hon intyga om).

Fast nånstans måste man börja, och visst jag skulle kunna göra en kort resumé:
Vi träffades på dagis och båda föll pladask.
Jag kommer ihåg att jag fick följa med dig till Gunnel once. Och jag skulle mata getterna - bara där visade du din underbara sida att alltid vilja folk det bästa :) Kommer du ihåg vad som hände?
Och kommer du ihåg den kvällen då vi sov uppe på höskullen och såg geting boet?
Och på andra sidan staketet så fanns den där läskiga grottan med en 'häxa' som bodde där? 
Minns du än?
Och sen började vi ettan, och tvåan och trean tillsammans. Men sen - i fyran när du bytte klass. Vi tappade kontakten för ett tag. Även om jag tror  - helt ärligt - att det bara stärke vår vänskap. Fast jag ångrar stark att jag inte fanns för dig då...
Sen kom den dagen då vi fann varandra igen - jag glömmer aldrig den dagen, jag skulle kunna berätta i detalj  vad som hände. Och sen dess har det bara gått uppför.
Tänk...alla minnen, skratt, trårar och historier vi har delat. Och att inte glömma - alla promenader vi har gått tillsammans.

Milano - 2005